Heiiiiii bloggen. Här har det vart strömavbrott lite till och från sen igår ikväll. Kände bara för att meddela er det så ni inte blir oroliga liksom. Heidooo

Är det bara jag som funderar på det här?

Det är proppfullt på bussen och man är tvungen att sätta sig bredvid någon annan som ser hyfsat ofarlig ut. Efter några stationer töms bussen mer och mer och till slut är det knappt någon kvar. MEN typiskt nog sitter människan bredvid dig fortfarande kvar. Vad gör man då? Om jag satte mig bredvid den personen och sedan byter plats till ett tomt tvåsäte en bit bort så känner jag mig ju taskig, den andra personen kanske tror den luktar illa eller nåt då.
Men samtidigt känns det väldigt töntigt att bara sitta sådär bredvid varann och försöka att ignorera den andra medans de som går på bussen tänker "Men hur känner de där varann, de pratar inte men sitter bredvid varann även fast det finns lediga säten?".

Det här är sånt jag går runt och grubblar över.

Jag är mållös. Fortfarande. Stum. Eller nej det kommer jag aldrig bli men nästintill. Lyckas man med det då jävlar är man snyggggggg! Linnros på högsta. Mamma vid spisen. Gymmet väntar. A typ bra måndag

Jag borde klippa mig snart. Eller ja, polera flinten typ.
Livet är hårt när man har kort hår.



Förut hade det mest vart hår på bilden, nu är det mest mat. Fast inte mig emot. Fan nu blev jag hungrig.

Ni kan inte förstå exakt hur fantastiskt Jobbiga Josefine lever upp till sitt namn, hon är JOBBIG om man inte bloggar ordentligt! Så nu skriver jag här för min egen säkerhet i princip (att jag har dödligt tråkigt och redan har uppdaterat till och med Aftonbladet fyra gånger behöver inte räknas som anledning tycker jag, förutom nu i den här lilla parantesen då).

Så... vad har hänt då?
...
Efter ungefär ett år och en konsert har jag faktiskt börjat gilla Melissa Horns låtar....  Aa. Ja det var väl det.

Hejdå.

Det är jag, förkylningen, "festen är slut kissen- spellistan" på högsta volym, GBs gräddglass och geografiarbetet. Vi har det riktigt mysigt montro. P&K

Nejmen SL är det snö? I år igen? Nehe...?

Det är söndag. Jag kollar på beck. Imorgon är det måndag. Lovet är slut.

Jag ska laga mat till familjen ikväll.
Visserligen bara tacos, men ni läser om kvinnan som misslyckas med att koka korv. Lillebror lyckades skicka upp spaghettirester ur samtliga klasskamraters avlopp på hemkunskapen i sexan. Han har dock blivit bättre sedan dess....till skillnad från mig.

När jag berättade det stolt för mamma bara stirrade hon på mig:
Jag: Vadå?
Mamma: Men jag är hungrig...
Jag: Jag med, därför ska jag laga mat nu.
Mamma: Men jag menade att det måste vara ätbart.....

Det här är min jag-är-i-köket-min:



Såhär ser jag ut när det ryker ur något jag inte trodde kunde ryka: 


Och ja, jag blir myndig om typ åtta månader. Och ja, då borde man kunna klara sig själv. Jag måste seriöst gifta mig med en kock.

jag motionstrejkar. amanda har tagit min gosekanin som gisslan. stackars stampe. dumma amanda. nu måste jag röra på fläsket. urs så jobbigt!

Idag tänkte jag att Amanda och Josefine ska berätta lite om oss själva. Amanda jobbar på Ica. Josefine jobbar på Coop. Det här är det vi gör:

VI ÄR I STORT BEHOV AV EN NY HEADER. VEM OFFRAR SIG? JAG RÖSTAR PÅ AMANDA

Update: Men jaa Josefine, för jag är ju så duktig på sånt. Vet ju alla efter datordesignen i skolan........
// Allsmäktiga Amanda