Så. När hela klassen i extas sprang ut från klassrummet sista lektionen idag, så tänkte inte jag mig att jag skulle börja lovet med att Josefine skulle utropa "vart är min mobil?!" när vi sitter på tåget på väg hem. Jag tänkte mig inte heller att jag sedan skulle ta nästa tåg mot Stockholm och åka tillbaka till Huddinge för att lusleta igenom perrongen efter en stackars svart liten mobiltelefon. Och jag tänkte mig defintivt inte att jag skulle bära omkring min 3-tonsväska ändå bort till skolan igen från busshållsplatsen för att Jossan sedan ska hitta mobiljäveln i skåpet!!!!!!!! Men men.

På sista tågresan hem så satt det en ÄKTA KNARKARE på andra sidan gången. Hon satt och fifflade med skakiga händer med några små påsar, och hällde försiktigt försiktigt över pyttelite pulver från den ena till den andra påsen. Och när två säkerhetsvakter kom så gömde hon kvickt påsarna i en ihopvikt Metrotidning och slängde ner på golvet.

Scary....