men det är jäkligt mysigt ändå!!!

För en person som både är klantig och helt utan balanssinne så är vinterunderlaget inte att leka med. På en knapp timme satt jag på rumpen ungefär fyra gånger.
Sista gången försökte jag få ner promenadsällskapet i drivorna, men det slutade såhär:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0